Livsglädje

Idag kom det in en kille i 25-års åldern med sin mamma. Jag såg det inte på honom men till slut fattade jag att han var helt blind, Och hade sin mamma till hjälp. Han frågar Sandra ( min chef) om hjälp med jeans och några schyssta t-shirts. Sandra säger att hon gärna hjälper till! Och då säger den blinde att han blir jätte glad för hjälpen och är väldigt tacksam att det finns människor som hjälper folk slm verkligen behöver det. Men till en viss gräns..
Då börjar han berätta om en kompis han har som också är blind. Och han var en sån person som tycker att det inte ska spela någon roll om man har ett handikapp eller ej, ingenting är omöjligt! Så han bestämmer sig för att bestiga killimanjaro ( stavning ?) och hans assistent går med på det. Dom ger sig på sin utmaning och är på väg att bestiga berget men med mindre än 50 meter kvar säger assistenten att han inte klarar mer, att han svimmar vilken sekund som helst men att den blinde kan fortsätta utan honom för det är vara raka vägen 50 meter. Och den blinde vill inte ge upp med bara 50 meter kvar och dessutom mår han så pass bra att han kan klara av det, och han gör det! Han bestiger hela sista biten själv, utan hjälp och utan syn. Och när han kommit ända högst upp känner han en klapp på axeln: " kompis , jag var med dig hela tiden!"
Assistenten hade följt med hela vägen i smyg och ville ge den blinde en chans att klara av det själv. Och det gjorde han! Ingenting är omöjligt!
Snacka om en bra assistent och en envis blind:)
Rös i hela kroppen när jag hörde historien!