MatildaMariaHansson

Idag har varit en mycket tung dag. Man vet inte hur man ska känna riktigt. Sorg, besvikelse, ilska, panik. Gabbe var verkligen en person som jag alltid sett med ett leende, alltid alltid glad och alla runt omkring om honom var glada. Han spred glädje! Men tyvärr var han nog inte glad själv. Tydligen. Och de är så svårt att inse att ingen av oss kunde se de och hjälpa! För de hade vi gjort. De fanns många som hade ställt upp. Många som hade funnits där, men hade det hjälpt? Gabbe ville inte längre, och han gjorde något åt de. Kanske hade han stått ut länge nog? Kanske är han glad nu så som vi trodde han alltid var. Borde inte vi då vara glada för hans skull? Men hur fan ska de gå till? Hur kan man vara glad när man vet att man aldrig kommer att träffa denna person igen.? Och den största frågan återstår, varför varför varför?? Varför just du, varför just nu?
Varför kunde inte du få vara lycklig och trivas med ditt liv? Varför varför varför? Tyvärr får vi aldrig svar och vi kommer aldrig förstå vad han kände, för vi anade inget.
Tankarna far och flyger. Vad som helst kN tydligen hända när som helst. Tror ingen var beredd på de här och ingen såg de komma. Sorgen blandas med ilska. Man är arg för att sånt här hemskt händer, spec människor som inte förtjänar de! Men mest av allt är
Man ledsen, man försöker sätta sig in i familjen, släktens och de närmsta vännernas situation, hur klarar man sig igenom en sån chock och sorg? Hur blir man nånsin glad igen? Hur lever man vidare utan en person som man har haft med sig hela sitt liv?

Gabbe du berör oss alla med din bortgång. Vi är så många som kommer sakna dig. Så många som kommer att tänka på dig varje dag i resten av sina liv. Vi alla kommer tänka tillbaka på dig med ett leende. Och kanske en vacker dag kommer vi att förstå att du nu har det bra och att du nu är glad, då kanske också vi kommer att vara glada för din skull.
Vila i frid Gabbe, en dag ses vi igen!